Idag skulle jag vilja tänka på det här med tiden och förändring och sånt. En kortsammanfattning skulle nog vara: mycket tid, lite förändring och drösvis med sånt i alla dess färger och former.
Ibland så ser jag mig själv och undrar när jag egentligen blev som jag är. Ett nytaget kort föreställande mig skulle jag ha svårt att placera in i min historia. Det skulle passa in ganska bra när som helst de senaste nio åren. Ingen idé att att avrunda till de senaste tio åren, det skulle inte spegla verkligheten.
Det här med verkligheten är ganska så kul. Utan att ge mig in i en amatörfilosofisk och dåligt argumenterad förklaring av min troslära så kan jag bara säga att åtminstone min verklighet är subjektiv. Vad jag förväntar mig formar vad ser och vad jag ser formar vad jag senare förväntar mig. Evigt kretslopp eller nedåt gående spiral?
Jag vet att jag tidigare skrivit att jag inte trott mig förändras så mycket men jag börjar bli mer och mer övertygad om att det är fel. Min pappa sa idag att jag verkade ha lärt mig något. Ganska nöjd över det. Bara fyra år på universitetet och redan lärt sig något. Inte illa pinkat för en trähäst. (Föregående mening uppstod mest för att jag redan hade min far i tankarna.)
Hur var det nu med tiden då? Har man få fasta hållpunkter i sitt liv och vardag så blir tiden också lite subjektiv. Nu menar jag dock inte på det goa sättet som att man kan ta sovmorgon varje dag. Snarare på det viset att helt plötsligt sitter man där och inser att en arbetsdag som jag trott var över uppenbarligen inte ens har börjat.
Så här släpper jag burken och går tillbaks till saltgruvan.
Ibland så ser jag mig själv och undrar när jag egentligen blev som jag är. Ett nytaget kort föreställande mig skulle jag ha svårt att placera in i min historia. Det skulle passa in ganska bra när som helst de senaste nio åren. Ingen idé att att avrunda till de senaste tio åren, det skulle inte spegla verkligheten.
Det här med verkligheten är ganska så kul. Utan att ge mig in i en amatörfilosofisk och dåligt argumenterad förklaring av min troslära så kan jag bara säga att åtminstone min verklighet är subjektiv. Vad jag förväntar mig formar vad ser och vad jag ser formar vad jag senare förväntar mig. Evigt kretslopp eller nedåt gående spiral?
Jag vet att jag tidigare skrivit att jag inte trott mig förändras så mycket men jag börjar bli mer och mer övertygad om att det är fel. Min pappa sa idag att jag verkade ha lärt mig något. Ganska nöjd över det. Bara fyra år på universitetet och redan lärt sig något. Inte illa pinkat för en trähäst. (Föregående mening uppstod mest för att jag redan hade min far i tankarna.)
Hur var det nu med tiden då? Har man få fasta hållpunkter i sitt liv och vardag så blir tiden också lite subjektiv. Nu menar jag dock inte på det goa sättet som att man kan ta sovmorgon varje dag. Snarare på det viset att helt plötsligt sitter man där och inser att en arbetsdag som jag trott var över uppenbarligen inte ens har börjat.
Så här släpper jag burken och går tillbaks till saltgruvan.
1 kommentar:
uppdatera lite oftare lars
Skicka en kommentar